På TV4:s Efter Fem Studio, 2019-10-08, kl. 18:10, debatterades pojkomskärelse mellan Omar Makram debattör och grundare av Ex-muslims of Sweden och Mustafa Panshiri, föreläsare och före detta polis.
Mustafa Panshiris försvar av pojkomskärelse gav inga nya argument än det gamla bekanta men han inkom med en del kommentarer som måste bemötas inte minst när han åberopar Hans Rosling.
Mustafa Panshiri är överraskad av debatten som enligt honom kom plötsligt från ingenstans, landade i centerstämman och förmådde stämman att besluta om ett förbud mot pojkomskärelse. Detta påstående saknar grund och visar på att Panshiri inte har tillräcklig koll på historia och fakta i ämnet. Organisationen Barnen Först bildades år 2000. En av de frågorna som Baren Först satte på dagordningen redan då var stympning av pojkar i namn av religion och traditioner. Organisationens tidskrift under samma namn finn fortfarande på nätet. GAPF, Humanisterna och flera andra organisationer har i många år fört fram samma diskussion mot pojkomskärelse. Min bok ”Gud och snoppen” som berör just denna fråga kom ut 2004. Diskussionen och debatten för och emot pojkomskärelse har funnits hela tiden utan Panshiris medverkan eller intresse för frågan.
Förtryck är förnedrande och kränker människans väsen och hennes existens. Det rubbar hennes balans, integritet, livsutrymme och respekt. Oavsett förtryckets form och innehåll omskakas hela den förtrycktes värld. ”Omskärelse” på flickor eller pojkar är en form av förtryck. Det handlar om en uråldrig traditionell rit som en del religioner har också inlemmat i sitt normsystem långt senare. Omskärelse är förtryck mot barn eftersom det sker mot barnets vetskap och/eller vilja. Det är deras kropp, deras intimaste kroppsdel som utsätts för icke medicinskt motiverade ingrepp utan att de kan värja sig mot det.
Panshiri åkallar här Hans Rosling till sin undsättning. Rosling var ju en respekterad och folkkär humanist och debattör. Med adress till Rosling hävdar Panshiri att flickomskärelse inte går att jämföra med pojkomskärelse; eftersom den första är könsstympning, med omfattande fysiska konsekvenser medan den andra, pojkomskärelsen, inte har samma konsekvenser och därmed är det okej att praktisera.
Det finns fyra olika typer av könsstympning på flickor som är olika omfattande, vållar olika skador och har olika fysiska och fysiologiska konsekvenser. Men alla typer av könsstympning på flickor, även den mildaste varianten, som prickning eller borttagande av en del av klitoris är förbjudna enligt svensk lag och räknas som stympning. Rent fysiskt kanske kan omskärelse på pojkar vara närmare typ 1 på flickor om man tänker på den fysiska omfattningen av övergreppet men frågan är om det går att jämföra förtryck och övergrepp. Det är klart att det inte går att jämföra pojkomskärelse med typ 2 eller typ 3 av könsstympning på flickor om vi tänker de fysiologiska skadornas omfattning.
Flickor och pojkars könsorgan är olika. Förhuden på ollonet och klitoris har olika funktioner och betydelser. Det är absurd att jämföra olika organ med varandra och komma fram till att det ena är mindre viktig än det andra.
Det som förenar flick-, och pojkomskärelse är att det är ett kirurgiskt irreversibelt icke medicinskt motiverat ingrepp på barnens intimaste kroppsdel utan deras vilja och möjlighet att värja sig emot. Detta ingrepp kränker barnen och utsätter dem för uppenbart våld och smärta. Man får aldrig jämföra olika kräkningar eller smärtor med varandra. Hans Rosling och Panshiris resonemang vad gäller könsstympningen på flickor och stympningen av pojkar är relativistiskt och mot de utsattas faktiska utsatthet och upplevelse. Ur en människorättslig aspekt är detta resonemang förkastligt. Kränkning är kränkning och får inte jämföras eller graderas. Varje människas grundläggande rätt till sitt liv och sin kropp måste anses som heligt och oförhandlingsbart. Det finns ingen kränkning hur liten och “obetydlig” den än må uppfattas, som kan vara okej. Ingen kräkning ska få grönt ljus från samhället.
Liksom de flesta förespråkarna för pojkomskärelsen skrämmer Panshiri oss för konsekvenserna av ett förbud mot detta övergrepp. De menar att förbudet kommer att vara mer skadligt mot gossebarn eftersom judiska och muslimska föräldrar kommer att trotsa lagen och vända sig till oprofessionella omskärare. Är detta ett möjligt scenario? Utan tvekan kommer det finnas föräldrar som försöker trotsa lagen på olika sätt men är det skäl nog för att avstå från att sätta stopp för ett barnfientligt övergrepp? Samma resonemang borde i så fall gälla könsstympning av flickor. Det är uppenbart att i och med förbudet utförs numera könsstympning av flickor olagligt av omskärare långt från sjukvårdsinrättningar. Ska vi återgå till legalisering av omskärelse av flickor för att vi ska minska skadorna på de flickorna som blir utsatta ändå? Jag tror inte att någon av pojkomskärelse förespråkarna vågar skriva under detta. Det är tur att flickomskärelse räknas som könsstympning. Pojkar får däremot fortsätta lida så länge dubbelmoralen och kompromissen mot religioner och traditioner får råda.
Soleyman Ghasemiani
Socionom och författare
2019-10-10