Jag är socionom och flerspråkig poet och författare med ursprung från den kurdiska delen av Iran. Jag kom till Sverige som 24 åring. Innan dessa hann jag vara med att störta den despotiska kungen av Iran 1979 och ta till kamp mot prästerskapet med livet som insats. Jag var en socialistisk aktivist både politiskt, litterärt och socialt. Jag var för ett jämlikt och fritt samhälle och drabbade samman med reaktionära och traditionella krafter som ville behålla gamla förtrycksstrukturer och normer.

Jag blev överraskad när jag såg att de gamla traditionella normer och strukturerna uppbackades av den politiska makten och myndighetssverige när jag kom till Sverige 1984. Hedersnormer, traditionella, religiösa och nationalistiska strömningar och organisationer stöttades av myndigheter i spåren av den rådande integrationspolitiken baserad på kulturrelativistiska tankegods. Denna integration var allt annat än integration och skapade i slutändan det parallellsamhälle med olika religiösa och etnisk-kulturella enklaver som inget politiskt parti kan öppet ställa sig bakom idag.

Jag fortsatte mitt sociala engagemang för jämlikhet mellan könen och en bättre värld för alla med samma entusiasm i Sverige. Jag var engagerad i flera olika ideella organisationer bland annat ”Iranska flyktingrådet” och ”Internationella kommittén för iranska kvinnors rättigheter. Mellan 2001-2010 var jag ordförande för riksorganistsonen ”Barnen Först” tillika redaktör för dess tidskrift på svenska med samma namn. Jag var med i bildandet av paraplyorganisationen ”Närverk mot hedersvåld” 2008 och var en av dess två ordföranden mellan 2007-2009.

Jag var bland de första att skriva om hedersvåld och hedersmord i Sverige redan från början av 1990-talet. Knappt två månader innan mordet på Fadime Sahindal 2001, skrev jag ett öppet brev efter en paneldebatt med dåvarande integrationsminister Mona Sahlin med rubriken ”Låt barn vara barn” och kritiserade den politiska maktens stöd till reaktionära och traditionella krafter i namn av integration och respekt för kultur och religion. Det var ett tiotal andra framstående barn- och kvinnoaktivister från Iran och Irak som undertecknade det öppna brevet.

År 2006 fick jag ”Fadimes minnesfonds” pris för mina insatser mot hedersrelaterat våld och förtryck. Jag har också ingått i riksorganisationen Glöm Aldrig Pela och Fadimes sakkunniga för råd och stöd och utbildningar.

I mitt ideella arbete, har jag jobbat både som kurator och rådgivare och erbjudit de utsatta i hedersmiljön uppbackning och stödsamtal. Under denna tid har jag också skrivit en hel del både på svenska, mitt modersmål kurdiska och mitt utbildningsspråk persiska. Jag har varit redaktör för den kurdiska litterära, sociala och kulturella tidskriften Hana sedan 1996 som har skrivit mycket mot hederskulturen och dess människofientliga normer och värderingar.

Jag är utbildad lågstadielärare från Iran. I Sverige utbildade jag mig till Socionom och tog examen 1995. Sedan dess har jag jobbat som socialsekreterare på ekonomiskt bistånd, utredande socialsekreterare på barn och unga, familjehemssekreterare, kurator, familjebehandlare och utvecklingsledare. De flesta av mina år har jag jobbat i stadsdelen Angered i Göteborg som har tillhört en av de så kallade utsatta områden.

När BBIC kom till Sverige 1999, blev gamla Gunnared i Göteborg en av de 9 projektkommunerna. Jag jobbade då i stadsdelen Gunnared under projekttiden och senare under uppbyggnadsfasen och implementeringen av arbetet i verksamheten. Vår enhet var en attraktiv verksamhet och jag var en av dem som föreläste för andra kommuner om vårt nya arbetssätt och BBIC.

I Angered hade jag ansvar för handledning och rekrytering av särskilda familjehem för hedersvåldsutsatta barn och unga. Jag gjorde också risk- och skyddsbedömningar i hedersärenden.

Under 2018-2021 jobbade jag som utvecklingsledare på Dialoga, Göteborgs Stads kompetenscentrum om våld i nära relationer och hedersvåld. Där hade jag ansvar för utbildningar i hedersrelaterat våld och förtryck. Jag var också med i samordningen av Göteborgs 5 nystartade ”resursteam heder” det första året. Dialoga hade inte egna utbildningskoncept innan jag började jobba där. Man beställde utbildningar av utomstående aktörer som Gryning. Jag och min kollega Monica Helander fick sätta ihop våra egna utbildningar. Från hösten 2018 stod Dialoga för sina egna utbildningar med vårt koncept.