Ska jag be om ursäkt för att jag är född utländskt?

De flesta människor har sina fördomar, både medvetna och omedvetna. Rädslan för det främmande är till viss del kopplad till självbevarelsen och våra försvarsmekanismer. Detta rent mänskliga drift kan bädda för grundlösa antaganden och skuldbelägganden av främmande individer och grupper. Ideologiska och politiska rörelser är inte sena med att fiska i detta grumliga vatten och skylla allt elände i samhället på de främmande elementen, invandrare, som inte riktigt passar in i det mottagande landet. Den senaste tiden blev Stefan Löven hårt ansatt både inom de egna leden men särskilt från högerhåll när han inte ville koppla en ökande kriminalitet med migration.

På GP Debatt 6/12 lägger Göran Adamsson fram en uppdaterat statistik från 2005 till 2017 med data från BRÅ och SCB angående kriminalitet och migration. Migranter definieras som personer födda av en inrikes och en utrikes förälder eller av två utrikes födda föräldrar och personer födda i utlandet. Utifrån detta utgör migranter 3,3 miljoner alltså 33% av befolkningen i Sverige 2017. Adamssons siffor visar att 58% av alla registrerade skäligen misstänkta för brott är migranter. Han uppger också att brottsbenägenheten bland denna grupp har inte ökat jämfört med tidigare utan skillnaden är bara att gruppen utgör en större andel av befolkningen idag än den gjorde förr.

Det första problemet med Adamssons statistik är gruppindelning och brottslighet. Han klumpar ihop en grupp på basis av föräldrarnas härkomst som kallas för migranter. I den överväldigande majoriteten av länder, även i förtryckarstater, bygger rättsväsendet officiellt på individen och dess skyldigheter och rättigheter. Det är individer som står till ansvar för ett visst misstänkt brott även om flera kan vara misstänka för ett brott. Varje individs delaktighet i brottet måste bevisas var för sig.

Vi är individer oavsett var vi är födda. Adamssons synsätt sätter en stämpel i pannan på individerna utifrån föräldrarnas ursprung. Migranterna och hans statistik bekräftar varandra och därefter får migranten den ärbara upptäcktens krona på sitt huvud ”benägen brottsling”. Siffrorna talar ju sitt entydiga språk enligt Adamssons datainsamling; 58% av alla brottsmisstänkta är migranter.

Vad finns för sanning i dessa siffror? För enkelhetens skull accepterar vi att 58% av alla registrerade brott i Sverige har begåtts av migranter. Eftersom migranter utgör 33% av befolkningen får vi en 25% mellanskillnad i brottslighet jämfört med den andra gruppen, infödda medborgare. Vad beror denna skillnad på om vi inte har några invändningar mot datasamlingen i sig? Jag blir inte ett dugg överraskad när Sverigedemokrater dagligen slänger liknande siffror i ansiktet på oss invandrare för att kräva stopp för asylsökande och migranters ”intåg” i Sverige.

Det problematiska är när en docent i sociologi utan någon reflektion bollar med siffor som rasister för länge sedan ”belagt” som sanna i migrationsdebatten. Adamson uppger:  ”om statistiska data underblåser högervindar är det inte statistikens fel. Det blir inte mindre sant bara för att vi inte tycker om det.” Det första man förväntar sig av en sociolog med hedern i behåll är att hen frågar sig vad dessa siffor kan bero på. Adamsson lämnar denna grundläggande fråga om samhälleliga och sociala skeendens orsaker bakom sig. Därför blir svaret enligt hans obefintliga analys att migranter har en större benägenhet att begå brott. Brottslighet blir kopplad till migranters gener och beteenden.

Människan är en socialvarelse. Vi lever i ett samhälle och är omgärdade av olika skeenden på olika nivåer som påverkar individen. Att prata om brottslighet utan att titta på brottslingarnas individuella, sociala, ekonomiska, psykologiska och allmänt hälsomässiga levnadsförhållanden är att blunda för grunderna i varför vi människors beter oss som vi gör.

Misstänkliggörande av invandrare

Ur ett etniskt nationalistiskt perspektiv kommer en icke etnisk svensk aldrig kunna bli svensk. Medborgarskapet kan visserligen skänka invandraren en officiell plats i det nationella registret men som invandrare hör man hela tiden till utlandet. Jag tillfrågas fortfarande inte bara i Sverige utan även när jag reser utanför Sverige var jag ”ursprungligen” kommer ifrån. Hur många generationer måste historien fortlöpa innan invandraren ska räkans som svensk? Hur många rena etniska svenskar finns i Sverige efter alla de historiska migrant strömmar som löpt genom Sveas rike sedan 500 år tillbaka? Vilka är svenskar och vilka är migranter? Vad skiljer dessa människor från varandra förutom levnadsförhållandena i stort och individuella egenheter? Ingenting alls.

Dömd på förhand

I dagens samhällsklimat tillhör invandraren det främmande elementet som per automatik är misstänkt eftersom hen förmodas ha en annan kultur och andra normer och värderingar som inte är likt infödingarna. Adamssons statistik gäller alla registrerade för ”skäligen misstänkta för brott”. Det handlar alltså om individer som är misstänkta brottslingar. Det är folk som inte har blivit dömda av domstolen. Är det inte konstigt att man drar så stora slutsatser för en så stor och total icke homogen grupp som migranter? Adamsson förbiser det faktum att invandrare är redan misstänkliggjorda i samhället vilket påverkar benägenheten hos både allmänheten, polisen och myndigheter att anmäla för förmodade brottsliga handlingar. Var finns denna viktiga felmarginal i Adamsson datainsamlingar?

Demografisk karta

Den grupp statistiken handlar om, är inte en enhetlig grupp. Hur ser den demografiska kartan ut inom den misstänkta gruppen? Vad har dessa individer för bakgrund? Vad har de varit med om? Har statisktern och analytikern tittat på de brottsmisstänktas levnadsvillkor? Adamsson har definitivt inte gjort det i sin artikel. Det som lyser med sin frånvaro är just några tankar om varför sifforna är som de är.

Det är allmän gods att de socioekonomiska förhållandena för migranter och de infödda skiljer sig på alla fronter. År 2018 var arbetslösheten i Sverige 6,3%. Samma siffra för utlandsfödda var 18,2 %, alltså en mellanskillnad på 11,6%. Bostadslöshet och trångboddhet är ett annat socialt problem som drabbar utlandsfödda dubbelt så hårt. Miljonprogramorterna är dessa gruppers enda möjlighet till en bostad om någon ens blir ledig. Trångboddheten i de så kallade utsatta storstadsområdena är ett sedan många år alarmerande problem. Ohälsotalen är skrämmande höga i dessa orter. 2017 var Angereds ohälsotal 39,9 medan Centrums stadsdel hade 16,6. Medellivslängden var över 11 år lägre i Angered jämfört med Saltholmen i Göteborg. Göteborgs Jämlikhets rapporten 2017 visar att 34% av de arbetande utlandsfödda är fattiga medan siffran för hela Göteborg är 16%. Skillnaderna i utbildning är lika skrämmande, I Angered är andelen högskoleutbildade är 12% men 47% för befolkningen på Stora Sigfridsplan. Medelårsinkomsten i Angered är nästan tre gånger lägre jämfört med Långared i Göteborg. Det här är också siffror som talar sitt tydliga språk om djupa klassklyftor. Hur kan man redovisa siffor för brottsstatisk och köra över dessa så uppenbara skillnader i människornas levnadsvillkor och endast komma ihåg de brottsmisstänktas utlänningskap?

Parallella samhällen och gängvåld

Jag blir inte särskilt förvånad över siffran på att 73% av de brottsmisstänkta för ”mord, dråp och misshandel med dödlig utgång” är migranter. I denna siffra återfinns givetvis gängkriminaliteten. Vad har detta fenomen med dessa gängs invandrartillhörighet? Svaret beror givetvis på om man tilldelar samhället och de socioekonomiska förhållandena någon roll i individers livslinje och livsval eller inte. I många invandrartäta områden i Sverige har vi redan parallella samhällen till följd av kulturrelativistisk politik och den så kallade mångkulturalismen. Utarmningen av utsatta områden på serviceinrättningar, stora nedskärningar, en nästan total etnisk segregation på flera invandrartäta orter, stor arbetslöshet, bostadslöshet, höga ohälsotal, bristande utbildning, gödning av religiösa krafter både genom staten, kommuner och olika utbildningsförbunds försorg, breder utan tvekan vägen för kriminalitet och gängbildningar vilket har påmint oss om sin existens inte minst de senaste 5 åren med allt hårdare sammandrabbningar om narkotikamarknader och maktkrig. Det är varken migrantens gener, benägenhet till kriminalitet eller hens våldskultur som ligger till grund för gängbildningar, skjutningar och de parallella samhällens existens. Orsaken till detta står i politiken och den politiska maktens idévärld och grundvärderingar.

Stefan Löven kommer inte bli ihågkommen för något extraordinärt under sin tid som premiärminister. Han har ju bara fortsatt med den politik som har fördjupat klassklyftorna sedan slutet av 1980 talet. Men jag kommer att minnas honom för modet att inte krypa till korset och sätta likhetstecken mellan kriminalitet och migration!

Soleyman Ghasemiani

Socionom och författare född i utlandet