Inga fler slöjor på statsbesök
(Publicerat i Expressen: 2022-09-28)
Tvångsslöjan skördade återigen kvinnoliv i Iran. Mahsa (Jina) Amini, en 22 årig ung kvinna, angreps hårt av moralpolisen i Teheran och arresterades för att hon inte var korrekt. Tre dagar senare fick familjen hennes livlösa kropp tillbaka. Hon hade dött till följd av det våld hon hade utsatts för under arresteringen. Hennes familj fick enbart titta på Mahsas ansikte innan hon tvångsbegravdes en tidig morgon för att förhindra demonstrationer under hennes jordfästning. Men folkmassorna i Mahsas hemstad Saqez, belägen i den kurdiska provinsen, omkullkastade regimens förhoppningar och följde Mahsa mangrann till sista vilan och fortsatte på den protestvåg mot Mahsas arrestering som startades i Teheran samma dag som hon arresterades.
Sedan den 16 september har stad efter stad i hela Iran anslutit sig till denna protestvåg mot slöjan, det ständiga våldet, repressionen mot kvinnor och avsaknaden av grundläggande mänskliga fri- och rättigheter som pågått under det 43 år långa islamiska styret. Folk ropar ”Nej till slöjan, Nej till förtryck”, ”Ned med diktatur” och ”Nej till islamiskt styre”. Hittills (28 september) har över 75 demonstranter mist livet, hundratal skadats och många fler arresterats.
Mindre än en månad efter maktövertagandet, februari 1979, sattes angreppen på kvinnors fri- och rättigheter i gång. Kravet på slöjtvång offentliggjordes dagen innan 8:e mars. I samband med detta vällde tiotusentals kvinnor ut på gatorna och demonstrerade mot slöjtvånget. Det islamistiska terrorväldet tvingade kvinnor till reträtt med besinningslöst våld. Ett år senare började det sju år långa kriget mellan Iran och Irak. Khomeini kallade kriget som en gåva från gud. Med kriget som förevändning kväste regimen varje form av missnöje.
Nu håller det fyrtiotreåriga islamiska styret på att skakas i sina grundvalar. Den stora skillnaden mellan dagens protester jämfört med tidigare är att denna gång är det just kvinnors rättigheter, slöjan och det ständiga våldet mot kvinnor som är upphovet till demonstrationerna. Tidigare brukade män stå och titta på när kvinnor i protest tog av sig slöjan medan nu står männen med kvinnorna, applåderar och försvarar dem mot regimen och dess islamistiska hejdukar. Kvinnans okränkbarhet är stommen i denna nya proteststorm. Mahsa Aminis andra förnamn var ”Jina” vilket på kurdiska betyder ”Liv”. Nu ropar man överallt: ”Kvinnan, Livet och friheten”. Moralpolisen hade ingen aning om att den unga kurdiska kvinnan Mahsa som vädjade om att hon bara var en främling på besök i Teheran, skulle få ett helt land på sin sida.
Den nya revolutionen i Iran lär bli en kvinnorevolution med männen bakom sig. Under de dryga fyrtio åren av islamistiskt styre i Iran har kvinnoförtrycket varit en värdemätare på regimens maktbalans gentemot det kokande missnöjet. Så fort regimen har behövt visa muskler och skrämma folk till tystnad har den stramat åt kvinnors fri- och rättigheter och angripit dem inte minst för inkorrekt burna slöjor och oislamiskt klädval eller beteende. Det handlar om ett krig mellan hårstrån och regimens islamistiska ideologi.
Idag slängs slöjorna ute på gator och torg i Iran. På barrikaderna står kvinnor och bränner sina slöjor och protesterna mot kvinnoförtrycket möts av glädjerop – glädjerop som sätter skräck i regimens allierade. Slöjan är ett uppenbart religiöst förtryck. Den symboliserar patriarkatets hat mot kvinnan som egen individ. Den befäster hennes underordning som sexobjekt och skambelägger hennes kropp och väsen. Slöjan var det första viktiga påbudet från prästerskapet i Iran mot halva befolkningen för att sakta men säkert tvinga hela folket på knä under det islamiska styret. För den iranska regimen har slöjan varit ett av de viktigaste ideologiska elementen. Den islamistiska apartheidregimens liv hänger nu på söljan. Regimens största problem den här gången är att kvinnorna inte står ensamma i sitt hat mot slöjan och den religiösa makten utan idag har de folkmassans män på sin sida. Med stor sannolikhet kommer den islamiska regimens fall underminera den politiska islams tidigare framfart i hela Mellanöstern och därmed i hela världen. Vi behöver bli fler i kampen mot denna form av religiöst förtryck och kvinnoapartheid som förhindrar ett jämlikt och fritt samhälle för alla oavsett kön. Vi uppmanar därför alla som står för frihet och jämlikhet att stödja de iranska massprotesterna och visa sin avsky mot den islamistiska regimens förtryck i Iran, inte minst genom olika sociala medier eller e-postmeddelanden till makthavarna i Iran och den iranska ambassaden. Vi hoppas att denna våg även når ut till det svenska politiska etablissemanget. Det är hög tid att ta slöjvägrarnas röster på allvar!
Den feministiska regeringens representanter tog vid ett statsbesök i Iran slöja på sig. Vår förhoppning är att den nya regeringen utgår ifrån regeringens handlingsplan från år 2007 där anständig klädsel inklusive slöja ingår i definitionen av hedersrelaterat våld och förtryck. Detta genom att hörsamma slöjvägrares behov av stöd och hjälp.
Soleyman Ghasemiani, poet och författare
Sara Mohammad, grundare av Riksorganisationen GAPF
Devin Rexvid, forskare vid Stockholms universitet
Zinat Pirzadeh, Komiker och författare
Sabina Landstedt, stödsamordnare hos GAPF
Bayan Nasih, socionom och kvinnoaktivist
Mariam Afrasiabpour, ordförande för internationell kamp för kvinnors rättigheter
Bijan Salehi, filmregissör
Mojdeh Zandieh, journalist
Marléne Stenman, gymnasielärare
Rega Rauf, socionom och journalist
Nima Daryamaj, lärare
Frideh Rezai, kvinnoaktivist
Eshtar Faris, statsvetare
Nahid Mokri, diplomerad par och familj terapeut, KBT- terapeut
Sedika Mohammadi, lärare, aktivist
Ronak Shwani, författare
Omid Salehi, kurator
Hero Golchini, styrelseledamot, internationell kamp för kvinnors rättigheter
Karim Shahmohammadi, ordförande föreningen Barnen Först.
Rahela Maulud, socionom
Karin Gyllander, utbildningssamordnare hos GAPF
Morad Majlesi, Debattör, affärsutvecklare
Jenny Sonesson, socionom
Camilla Starck, överläkare i psykiatri, styrelseledamot Humanisterna
Sudhagar Raghupathy, gymnasielärare