Polisens rapport om polisanmälningar med hedersmotiv

Från september 2019 har polisen infört en kod vid polisanmälan för brott kopplad till hedersnormer. Sammanställningen visar att det gjordes 4500 polisanmälan med hedersmotiv mellan september 2019 till september 2021.

Vad säger dessa siffror om problemet hedersvåld? Är 4500 polisanmälningar på två år för hedersbrott att räkna som för få eller för många? Olika kartläggningar har visat att ca 9 % av nionde klassare lever i en hederskontext med våld och kontroll kopplat till hedersnormerna. Det här är en väldig stor grupp av ungdomar som inte får bestämma över sitt liv, sin kropp, sin sexualitet och sin framtida partner.

Alla studier pekar år efter år på att det är få människor som anmäler när de har varit utsatta för brott. Enligt Brås kartläggning från 2012, fanns det 36300 misshandelsbrott där offer och förövare var bekanta. I samma kartläggning ser vi att det är bara 3,9 % av de utsatta för våld i nära relationer som hade gjort en polisanmälan. Detta innebär att den överväldigande delen av misshandelsfallen aldrig blir anmälda.

Det finns stora skillnader mellan hedersvåld och våld i nära relationer. En av dessa skillnader visar sig också i fråga om anmälan till polisen eller andra myndigheter. Som vi såg är benägenheten att anmäla våld i nära relationer mycket låg. 3,9% är en skrämmande låg siffra men denna siffra är utan tvekan ännu lägre när det gäller hedersvåld. I hedersmiljön är anmälningsbenägenheten nära noll.

I alla hedersärenden, sätter själva anmälan den våldsutsatta individen i en mycket allvarligare situation i sin hedersmiljö.  Att blanda in utomstående förvärrar bara situationen i hederskulturens ögon. Ju fler som känner till normöverträdelserna desto svårare att hantera problemet utan blodspillan eller allvarligt våld. Normöverträdelserna blir ett problem för familjens heder först när andra utanför kärnfamiljen får reda på det.

I hedersmiljön räknas myndigheter som fiender eftersom deras kontrollfunktioner krockar med familjens behov av absolut kontroll. Polisen, socialtjänsten och skolan är de myndigheter som hedersmiljön skyr som pesten i och med att dessa organ kan ställa krav på familjerna och ifrågasätta familjens hedersnormer och värderingar och inskränka deras rätt att ingripa på egen hand och upprätthålla hedern i enlighet med hedersmiljöns krav och kodex.

Detta gör att de utsatta i hedersmiljön, barn som vuxna, drar sig till det yttersta för att vända sig till myndigheter, söka stöd och än mindre att göra en polisanmälan. Otaliga gånger har jag träffat unga och vuxna som vägrat komma i kontakt med myndigheter av just rädsla för att det skulle förvärra deras situation. Det är sällan de utsatta för hedersvåld som anmäler våldet utan det är olika myndigheter, organisationer eller privatpersoner som tar det steget.

Vad säger då polisens rapport efter den nya kodifieringen av polisanmälan med koppling till hedersbrott? Med hederskulturens mått mätt är det alldeles för många anmälningar eftersom varje anmälan är som det största misslyckandet i hedersmiljön då familjen och släkten tappar kontrollen över de individer som är föremålet för återupprättandet av familjens heder och namn, alltså de utsatta för hedersvåldet.

Från en annan synvinkel säger siffrorna i sig inte mycket. För att kunna tolka rapporten måste man veta mycket mer. Vad handlar anmälningarna om? vilka står bakom anmälningarna? Hur många individer (våldsutsatta/våldsutövare) berör anmälningarna? Vilka är de anmodade offren: barn, unga, vuxna?

Denna kodifiering kan ändå utgöra ett bra verktyg i arbetet mot hedersvåld. Den synliggör hedersvåldet tydligare och urskiljer det från våld i nära relationer vilket är nödvändigt för att lättare upptäcka det och ännu viktigare för att kunna bekämpa och förebygga det.

Soleyman Ghasemiani